Vila pannan mellan dina lår...

Ibland fastnar textrader som en stämpel i huvudet när man hör dem. Just nu går Peter LeMarcs album LeMarcologi och ljuder ut i köket och hans texter berör. Hans röst är behaglig som balsam för själen.

Att jag är i obalans förstod jag tydligt idag. Var uppe på morgonen och åt gröt och intog kaffe men någon timme efter så kändes det väldigt skönt att bara krypa ner en liten stund till.... Jag höll på att försova mig och jag började halv 12. Jag tror jag är ganska slut i kroppen för annars skulle det aldrig ske. Har jobbat idag och det var riktigt roligt för jag var på ett ställe som var länge sedan...

Jag har bestämt mig angående nya dejten att jag behöver faktiskt inte säga så mycket. Jag bara flyter tills det känns "skön känsla slut" Varför skulle jag tacka nej till att få lite guldkant på tillvaron ibland? Jag lovar inget och då behöver jag ju inte vara rädd heller eller? Jag flyter med ett tag och ser vart det bär... Han har förstått att jag har ett liv, att jag har både skola/jobb, barn och framförallt att jag har ett socialt liv med vänner. Ja, det känns ganska ok och han verkar inte missnöjd... men obalans är alltid jobbigt i längden, så jag hoppas att det räcker för honom med den tid jag delar... sedan vet jag nog att han är inte den "rätta" men nu tänker jag bara låta det bero...

Natti