När sagan blir verklighet

Närmare sagan om Pippi Långstrump kan man väl inte komma? Du kan läsa mer här

Då var det dax igen

PMS!!! Det innebär att jag blir ledsen, tänker massa sorgliga tankar, handlingsförlamad, kärlekskrank, kåt, velig, ångestfylld, och bara så handlingsförlamad som man bara kan bli. Denna dagen har jag inte gjort något... eller visst, något har jag gjort. Lyssnat på musik, druckit kaffe, pratat i telefon, städat toaletten och funderat...funderat..och funderat på hur jag är funtad? Vad vill jag göra? Hur ska jag ha det?

En sådan här dag är inte bra för mig att ta beslut OCH då undrar jag varför i helvete inte DU kan fatta besluten och komma med ett förslag? Eller bara komma hit och knulla, för det skulle jag behöva.

Älska mig när jag minst förtjänar det eller hur var det nu? Alltså du kommer inte för att jag inte säger att du ska komma - hur jävla dum får man vara och är det något jag inte vill upprepa så är det att ha en man som inte är handlingskraftig. Kom med förslag för helvete - det är lördag!!!!

En kick som heter duga

Mina klädinköp och allt annat vad det gäller inköp till mig själv har under de senaste åren varit nästan obefintliga. Det är alltid döttrarna som kommer i första hand och som ni vet så finns det ju ingen gräns för vad tonåringar behöver....

Nu fick jag en "kick" som heter duga. Jag har beställt mig ett par stövlar från England *ghaaaaaaaa* Först fick jag lyckorus, men sedan fick jag ångest när de dragit över två tusen kronor å mitt konto. MEN vad fan, jag blir säkert lyckligare av att äga ett par stövlar än gå och köpa mat för dem =)

Personlig tränare i motvind

Vem har sagt att det ska vara lätt med kvinnor =)

...

Vad är det för fel?

Varför kan man inte tänka annorlunda? Lokesson skrev och undrade vad debatten om förkortad arbetstid tog vägen? Vad är det inte jag förstår och varför tänker jag så olikt när det gäller arbete?
Nu ska man då helst arbeta längre än till pensionsåldern. Denna frågan har någon sagt till mig är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Men hur kan det vara det? Isåfall tycker jag att varje pensionär som jobbar över sin pensionsdag skulle ha en ungdom vid sin sida. Varför? Därför de har erfarenhet och de kunde förmedla både kunskap och ge ungdomar ett existensberättigande så de får se hur det kan vara att arbeta. Nu är jag dum tycker säkert många. Men jag tycker det är den stora förlusten vi gör och det största misstaget när vi inte låter ungdomarna komma in i samhället och känna sig behövda.

Igår fick jag prata med en orolig mamma som inte visste vad hon skulle göra för sin son. Han har utbildning, men inget körkort. Han har jobbat på en del ställen, men inte fått fast jobb. Nu är han 24 år och inte har någon egen lägenhet för han har bott hos sin tjej som nu gjort slut. Det enda han kan göra är att flytta hem till mamma. Han får en slant av socialen som räcker knappt till mat. Han har sökt jobb övereallt och i sommar jobbat som väldigt underbetald på ett sommarjobb som kanske en 16-åring borde haft. Han är nu deppig, dricker och ser väldigt mörkt på samhället och på sitt liv. Han har tappat fotfästet. Det han vill är att JOBBA och han är villig att ta i och han jobbar med det som erbjuds, men tyvärr så erbjuds det ju inget. Mamman är helt förtvivlad och det är ju faktiskt inte klokt. Vad gör vi med våra ungdomar? Är det så vi vill att samhället ska vara? Ska vi inte låta dem få jobb? Är det inte dax att göra något som verkligen gör så att människor känner sig delaktiga i samhället igen. Eller ska vi köra på och de som nu jobbar ska slita häcken av sig för att sedan bli sjukskrivna (i bästa fall) och chefer får löner som 10 anställda för sin insats att driva de stackars satar som sliter ut sig. Jag förstår uppriktigt vad det är som är så svårt. Vi kan inte längre se människorna och vad vi behöver för att fungera. Istället ser vi pengar, lönelyft och en jävla massa banklån. När ska vi börja tänka "stort". Hur länge ska vi fördela och godta den sneda fördelningen. Vem är viktig på arbetsmarknaden? Har vi råd att förlora generationer?

Likadant med den förbannade skolan. Varje år vid den här tiden förundras jag över dessa eviga sommarlov. Är man 15 år och inte får sommarjobb och heller inte har något aktivt att ta sig för så bär det utför. Man vänder på dygnet och det blir väldigt slappt. Visst säger ni kanske, men vad ska de göra? Shoppa? Sola? Msn? För att sedan börja skolan igen där det är hysteriskt tempo och de får höra att de hinner inte duscha efter gymnastiken... 10 minuter på ett läsår är väldigt mycket tid - det går inte.... stress och åter press och stress för att hinna med allt de ska göra. Varför i helvete kan man inte se över sommarlovet. Varför kan man inte plocka några veckor så att de skulle få mer studiero och bättre skolmiljö där det inte stressas så mycket. Varför hinner inte lärarna göra nya matteprov? Det är ju för fan beklämmande att höra. De får inte tillbaka sina matteprov så de kan ta hem och titta över dem för det gynnar till FUSK. Hur fan tänker de då? Är det något man behöver så är det väl att gå igenom sina resultat. Nä, tydligen hinner inte matteläraren byta ut siffrorna och göra nya prov till nästa klass så då får det bli så här. Varför är sommarlovet så heligt när det kunde förändra skolmiljön så in i vassen bättre om det inte var så pressat och stressat läge? Varför är det ingen som kan tänka i nya banor. Det enda skolan gör är att bry sig om hur betygen ska sättas. Man bryr sig inte om kunskapen - anser jag. Jag har flera vänner som är lärare OCH det är bl a det långa sommarlovet som gör att de är lärare.

Tankar

Herregud vilken kropp. Åhh vilken rumpa!!! Varför har jag aldrig legat med en svart? Skulle nog vara underbart, helst med sådana armar. Men gud, vilka töntiga byxor. Är det två eller ser de ut sådana? Men herregud! Är de undernärda allihop. Ett stort huvud på dessa seniga små kroppar. Bättre med lite mer hull. Varför har de inte större muskler? Han var snygg, en sådan man skulle jag inte tacka nej till *mums* Men herregud hur ser han ut karln, han har ju hårfästet långt ner i pannan. Vitt och blått är fräscht. Vilken snygg tröja fransmannen har. Men där är ju loggan jag gjort. *ler, tänk va* Herregud, vad lång han var då. Men kolla vilken stor k.k han hade då OCH stor näsa. Visste väl att det hänger ihop. Men han måste ju ha DAMP. Ska vi inte titta på film ikväll? Här är ju inga svenskar? Va, kolla vilka biffar...och så han den tanige där. Hur kan de vara sådan skillnad i samma gren? Oj,oj,oj snubbel. Men man måste ju nästan prova någon gång? Riktigt sexigt!!! Men där är ju en svensk. Han vet jag inte vad han heter. Söt pojk. Jättesöt. Men herregud, hur är människan klippt? Stubbat fram och långt bak *usch* Mums vilka härliga läppar. Jo, man skulle definitivt prova. Det måste vara hans bror, lika som bär.

- Mamma!!!!
- Ja
- Nu ska han hoppa - svensken
- Aha
- Du kollar ju inte
- Ska vi inte se någon film ikväll?
- Jag ska se friidrotten
- Då går jag ut och diskar = sätta sig vid datorn i köket

Billigt boende mitt i City

Fem kronor för en övernattning på Karlskronas torg mitt i city. Mer centralt kan det ju inte bli och inte billigare heller för kommunen, eller? Undrar om de som överklagat de hemlösas boende sover gott i utkanten av Karlskrona, nu när de slipper ha de hemlösa inpå knutarna. Kommunen borde ställa upp fler toaletter runt om i Karlskrona, så får de en snabb lösning av problemet. Toaletter är det ingen som överklagar utan välkomnar.

Mandelskorpor

Har jag aldrig bakat så då är det ju lämpligt när man behöver läsa som mest.... Det är otroligt vad man kan komma på för att inte fokusera på läsningen. De blev i alla fall goda, men jag skulle nog ha hackat mandeln. Nu ska jag fortsätta att läsa och med ett trevligt besök just så går det nog lättare. En dag kvar till tentorna....

Döden förmedlade kärlek

Att vårda och ge omsorg i äldrevården innebär också att man är nära döden. Den död vi sällan pratar om, men som vi alla vet kommer förr eller senare. Det är ju det enda vi kan vara riktigt säkra på är att vi en dag ska dö. Jag har aldrig varken sett eller upplevt döden förut. Vi tillhör dem som inte pratar om döden i familjen som de flesta andra svenskar. Varför har jag aldrig riktigt förstått för det är ju ganska naturligt och jag vet att mina barn frågade mycket om döden när de var små och jag försökte verkligen prata om det rätt att jag själv inte kunde tillföra så mycket i ämnet.

Jag är inte rädd för döden men jag är rädd för att inte hinna leva före döden inträffar. Alltså har jag försökt leva för dagen och ta vara på de små glädjeämnerna.

När jag nu arbetar med äldre så är det ganska naturligt att döden är nära. Jag är ju en ganska trygg och lugn person så jag blev tillfrågad om jag kunde sitta och vaka hos en dödende. Jag tvekade men kände att det var en utmaning då jag inte varit den så nära. Det var en man och hans fru hade inte sovit på tre dygn och behövde sömn. När jag kom var det henne jag pratade med. Att inge förtroende och trygghet så att hon kunde sova och jag vaka. Jag kan säga att jag varken läste eller lyssnade på min mp3. Jag satt där och tittade på hans bröstkorg och hans andning timme efter timme. Ibland fuktade jag hans läppar och ibland höll jag hans hand. Frun somnade och jag lovade att väcka henne. Hon somnade i rummet intill.

När klockan närmade sig fem på morgonen fick jag gå och väcka henne. Jag var rädd att han skulle dö en timme före jag lovat väcka henne. Hon kom upp och jag frågade om jag skulle gå. Efter en natt med ständig blick på den randiga tröjan som höjde sig i takt med andningen var jag trött. Men hon bad jag skulle stanna, hon ville jag skulle stanna för hon kände sig osäker inför döden och som hon sa var det skönt att ha någon som var van vid detta... Van, jag?! Har ju aldrig själv varit med om det men det ger ju goda betyg för mig att skapa trygghet hos anhöriga.

Jag svarade att jag naturligtvis stannade om hon ville. Det var då som allt kom. Kärleken, jag fick uppleva slutet för två människors kärlek genom livet. Jag fick höra henne berätta om sin kärlek om deras liv och hur hon till slut tog farväl och bad honom ge upp livet. Att sitta där och höra allt detta var mer än jag klarade. Ljudlöst så flödade mina tårar. Att få förtroendet att vara med när hon tog farväl av sin älskade man som hon säkert varit gift med i sextio år och höra när hon bad honom ge upp livet är nog det finaste jag varit med om. Det hade bara varit dem i alla år, de hade aldrig fått barn utan de hade levt för varandra...

När han dog kramade hon mig och tackade för att jag varit där. Tänk att jag fick ta del av deras sista stund. Tänk att det finns sådana avsked. Tänk att det finns sådan kärlek som varar livet ut. Tänk vad futtigt om man inte bejakar varje dag och ser kärleken i litet och stort...

Där rök bonusen

Ja nu var det inte min försäkringsbonus som rök utan pappas såklart för att han står för bilen och försäkringen. Attans otur var det och det var faktiskt inte mitt fel eller jag kunde inte förhindra att en motorcykel lagt sig på min högra sida när jag var tvungen att backa en meter. Tur i oturen och självrisken blev tusen pix och där rök obtillägget för midsommar och bonusen för pappa. MEN en olycka kommer ju aldrig ensam så igår var det dax igen och det gick väl bra för gubben på moped och det var verkligen inte mitt fel men varför var jag där? Polisen dök upp och tack och lov så blev allt bra med gubben och jag kunde köra till jobbet igen. Det där med tredje gången gillt, gäller inte längre - bara så ni vet. ;)

Sista dagen i morgon och gissa om det ska bli skönt...

Tre svettiga dagar kvar...

Tre arbetsdagar kvar och sedan är det slutjobbat för ett tag iaf. Slutspurten på studierna och sedan..... ja sedan är jag i mål för uppdraget. Det har varit jobbigt men tiden har gått fort ändå.

Igår ringde dejten och undrade om jag ville följa med på resa för han fyller år. Lovade inget, men visst vore det skönt att få koppla av lite och jag har ju inte varit ute och rest på många år.

Kom på att jag gjorde ett jobb i början av juni som inte är fakturerat för det blev aldrig färdigt - nu ska jag ha betalt för jag slutförde det nästan och det som är kvar är inte mitt ansvar. Hur kan det komma sig att jag har glömt detta, jag som har så lite pengar =))

Lärt mig något nytt idag - LLFU

Det var dotters uppmaning idag när hon nyss sömnigt intog sin frukost. Hon tycker jag ska LLFU. Som ett frågetecken fick hon förklara. LEV LIVET FULLT UT mamma. Vilken härlig förkortning man blev serverad på morgonkulan. =))

Smaka på orden Lev Livet Fullt Ut..... Vad ska jag då göra blev nästa tanke. Älska är ju redan planterat så nästa tanke blir att jag skulle verkligen vilja lära mig spela saxofon..... Något att ta tag i =))

Varför sova?

Tur att man slapp sovmorgon idag *grrr* En pappa kom redan vid 7.30 så jag fick dra mig upp lite tidigare för att ta undan det värsta och diska upp. Men visst är det trevligt att sitta och dricka en god kopp kaffe (nyupptaget Mollbergs blandning) med pappsen. Det är slående vad de börjar bli gamla och jag har nog för första gången i mitt liv fått ett litet sting av åldersnojja. Eller nojja ska jag nog inte beskriva det som utan mer som en sanning som smälte in i medvetandet.

Jag har aldrig brytt mig så mycket om ålder för man är ju som man känner sig. Men för några dagar sedan så slog det mig att det faktiskt kommer bli förändring och man kommer hur mycket man än vill bli gamal och just ses som gamal hur barnslig och med man än är. Det finns inget stillastående i åldrandet och vad fort det går om man inte är medveten och ta vara på det lilla i varje dag.

Visst kan man påverka det i god riktning och det ska jag verkligen ta tag i nu i höst. Jag har kommit hit med mina mål och nu är det dax sedan att ta tag i resten. Jag ska helt klart leva ett sundare liv mer mer motion.

Det var dotter och jag som satt på ett mysigt fik och bredvid satt en mamma och ammade. Bebisen var lik min dotter då hon var bebis och man minns det som igår... När jag tittade på dotter så satt hon nu där och är 170 lång så visst går det fort om man inte lever i nuet. Om femton år är jag 61 år. Det är DEN tanken som slog mig som en knytnäve i magen!

Jag är sliten

Ja, känner mig faktiskt lite sliten att livet bara kör på i 110 och nästan inte haft en enda dags ledigt. Jag har hela tiden pressen att läsa om jag skulle ha någon tid över. Idag har jag i alla fall inte arbetat utan fick sitta och äta frukost med supergott kaffe vid havet och det var toppen och det känns nästan som om jag fick vila ordentligt fast jag tvättade hela dagen och hängde ut. Att få ligga och sova en stund ute är guld tycker jag.

Nu har jag äntligen börjat bli färdig med min förra bredbandsleverantör. Det blev till slut hot om polisanmälan och då tog det inte mer än en halvtimme förrän jag blev uppringd och de ville ha mitt kontonummer så de kunde föra över de pengar som jag betalt för mycket. (ha!!!) Satan vad de suger energi och när jag väl fått över pengarna så ska jag anmäla dem ändå för de skickat bluffakturor. Man kan ju undra hur många som de har gjort samma sak med. Det är ju så att jag hatar räkningar och egentligen så vill jag bara lämna allt MEN jag tror nog att jag ska anmäla dem för det är för jävligt hur de kan bete sig. MEN man måste ju ha energi till det....

Någon som gav mig energi är dessa fantastiska affärsidéer som man kan hitta på nätet. Tänk att kunna beställa dammsugarpåsar som jag nu varit utan ett halvår utan att hitta. De är ju fantastiska att de bara finns. Beställde i fredags och idag kom det tre påsar i brevlådan - fantastiskt. De skulle kunna ta dubbelt betalt för man blir ju hur glad som helst när man kan beställa en sådan krånglig sak som att hitta och komma ihåg att köpa just dammsugarpåsar. Jag kommer vara en trogen kund resten av livet.

Nu ska jag ta mig ett glas iskallt gls vitt vin och njuta av kvällen....

Soppkram!

I morgon får jag möta dig

Allt är i morgon.
Hur du tar min hand.
Om din blick vågar stanna i min.
Stundens ögonblick - bara vi.
Är det verkligen nu, min vän?
Mitt inre gör att jag nästan tvekar.
I morgon är jag stark.
Jag kommer möta din blick.
Så du känner min kärlek.
Kanske är det just i morgon.
Din hand stannar kvar i min.

Sex...

... dagar till.

Vad hände med flickan som skrek?

Ja, du soppläsare. Någons dotter skrek på hjälp så det ekade i husen runt om. I huset bredvid ringde de polisen. Det var ett skrik som vilken människa som helst kunde begripa var ett skrik på hjälp och ett skrik för att värja sig. Mot vad? En mängd röster med utländsk brytning uppmande någon att "det är min tjej för helvete" Tjejen skrek igen att de inte skulle röra henne och denna gången så gällt och viljestarkt att magen nästan vände sig och jag var beredd på att springa ner för att rädda henne. Det vågade jag inte.

Tystnaden lade sig som en ljudmatta och man hörde bara en och annan röst. Polisen dök aldrig upp. När jag stod där och väntade välde ilskan i mig. Tänk om det hade varit min dotter och man bor mitt i city och polisen inte kommer rätt att man ringt. Hur fan kan det komma sig att de inte kommer? När det gått en halvtimme och jag stått där och väntat och tänkt mig senariet om gruppvåldtäkt med tanke på att ljuden tystnade och polisen inte ens kom det lämnade heller inga människor från huset. Vad hände med flickan som skrek?

När jag ringde och frågade hur det kom sig att de inte kom fick jag vänta en stund och jag fick upprepa allt och så gick jag och ställde mig igen och kände mig väldigt uppjagad av allt. Då kom det en polisbil och körde sakta förbi. Den körde sakta förbi!!!! Det är väl ändå inte möjligt? Det dröjde ytterligare 10 minuter och då kom de, tittade och körde igen.

Stackars flicka, någon har råkat väldigt illa ut och ingen hjälp fick hon, rätt att vi var flera som hörde hennes rop på hjälp...