Dator på is

Precis! Min dator vilar på is. Den går för högvarv nuförtiden med alla Facebooks farmspel, cafeer och akvarium. Jag är verkligen tröttsam. Mitt nya tidsfördriv. Jag har absolut ingen vinnarinstinkt men någonstans har jag plockat fram den för det är så kul att gå om sina grannar i level. Men nu begränsar jag mig till ett spel men då måste jag lägga isklabbar i en handduk under datorn för att den ska hålla sig någorlunda tyst och inte gå på högvarv. Va?!? Inte vet jag vad det beror på.... och inte har jag råd att köpa någon ny dator heller, inte ens lust att lägga pengar på det.

Vad jag heller inte har lust med och som inte spelar mig någon roll är vilken mobiltelefon jag har. Jag är van att ha gamla mobiltelefoner och jag använder enbart telefonen som telefon och så är jag ju smsmarodör ibland. Alltså, soppmor vill bara ha en telefon som fungerar och som är hanterbar för mig. MEN detta tycker varken mina barn eller mina vänner som prompt tog min gamla telefon som egentligen bara är ett år gammal och satte i mitt simkort i en sådan där touchmobil.

Vad händer? Jo jag kan knappt sova inatt för jag inte vet om telefonen kommer att väcka mig. Jag hittar inte inställningarna och när jag skulle jobba idag så månste jag ha telefonen på ljudlös signal varpå jag senare ser att jag ringt en hel drös som börjar på A i fickan. *suck* Inte kul inte ens kuk. Att sedan gamla telefonnummer dyker upp och de mest använda plödsligt försvunnit gjorde mig sååååååååå trött. För det är ju så att man inte ens vet sin dotters nummer i huvudet.

Alltså, vänner, döttrar är nöjda men soppmor kommer en tid framöver vara helt lost när det gäller telefonen.

Spruthelvetet blev som jag befarade. Fick vara hemma igår med dottern då hon var jättesjuk och t o m svimmade och badade i feber och värk. Själv har mina lymfkörtlar svullnat och armen har varit stum och värken har hållt på. Usch i massor. Jag tror inte detta var bra att jag frångick min intuition om att hålla mig borta från vaccinet.

Helg. Jag tror det blir en härlig helg, när man väl jobbat färdigt =D

En lång kö

Så stod jag där med döttrar och mig. Jag har ändrat mig. Ovanligt. Nä, soppmor bryter mot sina beslut hela tiden nuförtiden. Jag kunde helt enkelt inte stå upp för att låta bli att ta den där förbannade svinsprutan. De har varit på mig på jobbet hela tiden och det har jag väl kunnat argumentera mot. Men när folk blir arga och förbannade, då orkar jag inte stå emot längre och tro på det jag egentligen hade bestämt mig för - att inte ta sprutan för jag tror inte influensan är så farlig som det blåst upp till. Jag tror heller inte att det är så bra att få i sig vaccinet men som dotter säger WTF. Nu är skiten i kroppen och jag fick inte ont i armen utan i foten och jag har kill i halsen och känner mig till början av förkylning.

Men vad var det då som jag förundrades över. Hur länge har de vetat att de ska massvaccinera folk? När man efter en timme kom in i värmen och efter ytterligare en halvtimme var framme vid rummet där de tog sprutan får jag se ett kaos.

Hur svårt kan det va?

Det var så man inte trode det var sant. På ett bord en kartong med sprutor. På skrivbord, vaccinflaskan. På golvet papper i drivor från sprutorna. Människa som snurrar med en spruta i handen. Inga handskar. Virrigt. Där står jag och glor och tänker om jag skulle vända igen. Går fram och då tänker de sätta nålen när jag just kommer fram. "jag tänker sitta" varpå han med sprutan får ta ett extra varm med sprutan i högsta hugg. Något så oproffsigt kunde jag inte föreställa mig. Den lapp man hade skrivit sina uppgifter låg i ett kaos med alla andra huller om buller. Skulle det vara svårt att tänka och organisera hur det skulle gå till. De kommer in genom dörren. De har en A4 lapp med sig som de lägger i en kartong. Vi har den stora lådan med sprutor här. Vaccinet där på ett bord bredvid och så en stol som de kan sätta sig om de vill. Under all kritik alltså.

Men nu har jag tagit den och ingen jävel kan skälla på mig på jobbet iaf av den anledningen...

Humor var ordet

Peter Pan skrev i sin blogg om att Apoteket har humor och jag kan bara hålla med. Jag har nog skrivit om det förut för jag tycker det är studiebesök varje gång jag är där och handlar. Ja, faktiskt så köper jag ganska mycket där och är nöjd med deras sortiment vad gäller dusch och hudvårdsprodukter. Någon huvudvärk har jag aldrig (med tanke på PPs inlägg)

Jag brukar titta på personalen och förundras över hur sakta de kan göra saker och hur opåverkbara de är av att folk väntar. Denna gången skulle jag hämta mitt nya recept så jag hade en liten pappask av den gamla med mig. När hon fixat allt så skulle jag slänga ner den gamla asken i väskan men ångrade mig när jag tänkte på alla de andra 200 sakerna som finns där. Då sa jag att du kan slänga den kanske? Hon tittade på mig och sa att den skulle sopsorteras. Ahhha...Då var jag på väg ner med den i väskan igen då hon sa "Men jag kan ta den men den ska sopsorteras" På asken var den där fliken med mina personuppgifter på så hon pekade på den "Den där kan inte vara där" Snabbt rev jag bort den utstickande delen och räckte henne asken.

Då hände det som blev ett enda stort rivande i den lilla asken. Hon förklarade för mig att det var KLISTER under lappen så det skulle tas bort från övriga pappersförpackningen. 2x3 cm!!!!

Vad är det jag missat? Jag skrattade och rev itu asken och stoppade ner den delen av den lilla lappen i min väska och där ligger den nu. Kommer den att sopsorteras? Nej. Är den lilla lappen av papper - Ja! Hur svårt kan det vara? Hur dålig är jag? Svaret på det är MYCKET DÅLIG!

Än en gång har jag fått mig ett gott skratt med en oförstående seg apotekare på andra sidan över hur roliga de är i sin roll. Damen skulle se min sopsortering här hemma och må jag få många onda ögon på mig för att bli en bättre sopsorterare och människa =)

Så var man där igen...

Som i ett eko hör jag min röst. " vi kan vara hos mig nästa gång" Det var då, för över en månad sedan och nu är det snart dax. Hur glad är jag för att jag tar sådana här beslut? Varför gör jag det när jag fullständigt avskyr att boka in saker i förväg? Jag har ofta besök, men då är det mer spontana besök och små festligheter NU är det högre krav när jag haft månad på mig att planera. Soppmor kan INTE planera för jag vet aldrig hur det är så långt i förväg och nu sitter jag här och inser att det måste till en storstädning för att jag ska ro ihamn mitt anseende och att få nöjda gäster som t o m är pedanter, dammallergiker och inte tala om att de är matallergiker också. *suck*

Att dotter ställt en skål med vindruvor under soffbordet gjorde att ångesten kom som ett brev på posten när småflugor invaderat rummet när jag kom hem från jobbet idag och insåg att här krävs en rejäl städning.

Vad ska jag bjuda på? Hur ska jag ha råd? Någon lön lär jag inte få förrän nästa månad. Låna tänker jag inte göra. Så här krävs tag vill jag lova. Jag får skylla mig själv för att jag inte kan knipa käft och se till att här blir städat och så får jag väl sätta igång och baka för det är evigheter sedan. Min syster föreslog när jag beklagade mig att jag kunde bjuda på anipasta/o. Lidl har tydligen billiga varor för detta. Då kommer nästa dilemma. Jag har ju sagt att jag inte handlar på Lidl. Har bara varit där 2 gånger för dotter promt skulle handla något där och då köpte jag lite också men.... Beslut är väl till för att brytas även om de kommer från en själv, eller?

För övrigt så är det inte klokt vad jag trivs med mitt nya jobb fast jag är missnöjd med lönen. Jag visste ju att det är underbetalt, men med tanke på insatsen så är det skrattretande och jag tror inte många fattar att man kan vara 46 år, utbildad och ha 17 000 i månadslön år 2009 - visst är det fantastiskt?

I morgon ska jag upp tidigt och ta tag i detta ångestfyllda städandet och jag tror att det kommer lösa sig FÖR som vanligt så struntar jag ju i vad de tycker egentligen - mig får man ta som jag är annars....

...

...

Så lätt det är att bli totalt beroende, när man väl fått smaka på livets mening.