tisdag 10 november 2009

...

2 kommentarer:

JenJen sa...

*fnissar*

Sagosessan sa...

Så är det med barn, och det är härligt!

Min son skulle vid tre års ålder assistera när vi vuxna spelade julklappsspel med tärning. Han fick äran att slå tärningen.

Eftersom tävlingen går på tid, var vi upphetsade och ville att han skulle slå snabbt. Första gången tog han upp tärningen i sin hand, höll i den … och gjorde ingenting.

- Du måste slå tärningen! uppmanade vi.
Han såg förvånad ut.
– Kom igen, slå tärningen! fortsatte vi.

Hans ansikte såg häpet ut när han lade ner tärningen, formade sin lilla hand till en knytnäve och sonika drämde till tärningen.