Så var man där igen...

Som i ett eko hör jag min röst. " vi kan vara hos mig nästa gång" Det var då, för över en månad sedan och nu är det snart dax. Hur glad är jag för att jag tar sådana här beslut? Varför gör jag det när jag fullständigt avskyr att boka in saker i förväg? Jag har ofta besök, men då är det mer spontana besök och små festligheter NU är det högre krav när jag haft månad på mig att planera. Soppmor kan INTE planera för jag vet aldrig hur det är så långt i förväg och nu sitter jag här och inser att det måste till en storstädning för att jag ska ro ihamn mitt anseende och att få nöjda gäster som t o m är pedanter, dammallergiker och inte tala om att de är matallergiker också. *suck*

Att dotter ställt en skål med vindruvor under soffbordet gjorde att ångesten kom som ett brev på posten när småflugor invaderat rummet när jag kom hem från jobbet idag och insåg att här krävs en rejäl städning.

Vad ska jag bjuda på? Hur ska jag ha råd? Någon lön lär jag inte få förrän nästa månad. Låna tänker jag inte göra. Så här krävs tag vill jag lova. Jag får skylla mig själv för att jag inte kan knipa käft och se till att här blir städat och så får jag väl sätta igång och baka för det är evigheter sedan. Min syster föreslog när jag beklagade mig att jag kunde bjuda på anipasta/o. Lidl har tydligen billiga varor för detta. Då kommer nästa dilemma. Jag har ju sagt att jag inte handlar på Lidl. Har bara varit där 2 gånger för dotter promt skulle handla något där och då köpte jag lite också men.... Beslut är väl till för att brytas även om de kommer från en själv, eller?

För övrigt så är det inte klokt vad jag trivs med mitt nya jobb fast jag är missnöjd med lönen. Jag visste ju att det är underbetalt, men med tanke på insatsen så är det skrattretande och jag tror inte många fattar att man kan vara 46 år, utbildad och ha 17 000 i månadslön år 2009 - visst är det fantastiskt?

I morgon ska jag upp tidigt och ta tag i detta ångestfyllda städandet och jag tror att det kommer lösa sig FÖR som vanligt så struntar jag ju i vad de tycker egentligen - mig får man ta som jag är annars....