Som om det inte var nog...

Jag tjatar, jag vet.... Men som om det inte var nog med stressmoment så fick stora dotter åka till sjukhuset igår och opereras idag. Har suttit där hela förmiddagen och nu går jag här och vankar och väntar på att de ska bli färdiga och att hon återvänder igen.

Med anledninga av detta så tappade jag helt lusten på dejten idag när han gjorde sig påmind. Fan vad oviktigt det kändes helt plödsligt och jag bara konstaterade att det inte betyder så mycket just nu. Vi får väl se... Att inte få utrymme gör att jag baxnar. Den jag träffar vill jag ska ha ett eget liv och inte ha ständig kontakt. Säkert är jag orättvis nu. Må jag vara ensam resten av livet när jag är så egotrippad. Kanske är det så att jag varit själv för länge, jag blir kvävd när jag känner att jag inte har utrymme till egen tid och i detta fallet låg helt mina tankar hos dotten. Men jag har inte avslutat eller så men i min skalle har jag gjort det - jag är avtänd.

Nu ska här rensas, städas och tvättas. Jag vill ha tillbaka ordningen igen.