söndag 4 januari 2009

Jag är ledsen

Sådär ledsen så jag inte vet vad jag ska göra...egentligen. Vem ska jag försöka få hjälp hur jag ska agera? Den stora dotterna har nu bott hos pappan en längre tid. Hon ringer aldrig mig utan jag smsar och ringer henne. Jag har tänkt att jag ska låta henne vara och att de ska utveckla en mer nära relation. Julen gick bra men hon är inte speciellt trevlig mot mig, men jag var glad åt att hon inte bråkar i alla fall.

Idag när ringde och frågade om hon skulle med på "utedagen" fick jag blankt nej. Men hon var sjuk sa hon, feber och lät krasslig OCH pappan inte hemma. Hon är snart 17 år och det är väl ok om han inte är hemma men han har nog inte varit det så mycket under tiden hon bott där. Jag blev totalt vansinnig på honom när vi pratades vid i telefon och den dåliga energin var tillbaka...

Efter inte så mycket tid som jag trott men dock en uppfriskande promenad runt ön var jag på lite bättre humör. Mamma hade gjort köttsoppa och sedan drack vi kaffe och allt var så mysigt i i deras lilla kök med brinnande köksspis och allt... Jag gjorde ett nytt försök och ringde dottern varpå hon lät nästan döende i feber, host mm. Jag försökte vara snäll och säga att hon i alla fall kunde väl bo hemma hos oss medans hon var sjuk?

Visst jag fick henne gå med på detta och det kändes bättre när vi hämtade upp henne. Väl hemma så visade det sig att hon inte alls var sjuk utan säkert bara hungrig och trött eftersom hon ständigt pratar i telefon med killen som bor långt bort... Hon blev serverad mat och sedan satte det igång... Hon skulle koppla upp sig på nätverket och det gick inte så bra...

Jag försökte men fick inte igång det och sedan var bråket i full gång och hon stängde in sig och har sedan dess legat där och pratat i mobilen. Jag har försökt fråga om hon inte ville se film med oss nu när hon var hemma? Om hon inte kunde komma ut och prata lite? Hon bara är oförskämd.... Hon har säkert gått upp 5 kg sedan hon flyttade och det säkert pga att hon inte äter rätt. Jag har försökt prata med henne förut om detta men nu verkar det som om hon skiter i allt bara för att göra mig orolig och ledsen och hon lyckas - ja visst gör hon - jag är jätteledsen och förstår inte hur hon kunnat bli sådan här...

Jag vet inte vad jag ska göra? Nej vet verkligen inte det....

2 kommentarer:

Anonym sa...

*kram* du gör ditt bästa, Hondjuret har lärt mig att det finns ngt som kallas 'good enough parenting', det är bra att komma i håg då och då.

Woman soup sa...

JenJen...tack, det värmer =)

Soppkram