När hjärtat inte räcker till

Äntligen kan jag släppa taget. Jag brukar inte ta till mig andra människors åsikter om andra utan jag har alltid velat skapa mig en egen uppfattning utifrån mina känslor och intryck. Att mina egna möten människor emellan är det som betyder något för mig. Kanske lite obstinat att inte tycka som alla andra. Idag när en kompis ringde och berättade om en "vän" så blev pusselbitarna lagda. Nu får det vara bra, jag tänker inte lägga mer energi mer. Lite sorgset när man tappar tron på människor, när man inte orkar hålla det positiva uppe längre utan konstatera att det ÄR som jag inte ville.

Men det är ju inte min förlust...