lördag 25 oktober 2008

Vad är det som håller oss tillbaka?

Funderade lite när jag lekte diskmaskin ikväll igen, det är då man får vara själv. Ingen skulle komma och störa här i alla fall, ingen vill riskera att behöva hjälpa till. Ikväll gjorde det inget, alla rum är upptagna och här är fullt med fjortisar och stora har pojkvännen hemma. Visst är det skönt att veta var de är och fjortisarna lät mig vara med och titta på första dansDVDfilmen.

Vad var det nu jag funderade över? Jo, kanske handlar det om att uttrycka känslor i olika situationer. När man t ex har sex/älskar. Att njuta fullt ut och låta det höras. Ibland kanske det inte av olika skäl inte "bör" höras, men annars är det inte något som tar emot ibland att låta sin lusta höras man håller den inne. Vad är det som bromsar ibland? Jag tycker att njuta fullt ut med alla sinnen är oslagbart och då hörs det...

Kanske i sorg. Varför har vi här så svårt att skrika ut vår sorg? Traditioner, kanske för att vi så sällan pratar om döden. Vi känner oss obekväma. När man ser på TV från krigsländer där kvinnor skriker ut sin sorg... Jag tycker det verkar befriande. Varför är vi så rädda och vad är det vi är rädda för? Vad är det som påverkar oss? Jag tror det skulle vara befriande att höra sin sorg likaväl som att höra sin lust....

När vi ber gör vi det för oss själva. När vi affimerar gör vi det för oss själva. Tänker på sekter man sett på TV där de faller i tungomål i sin bön. Detta måste ju vara en slags utlopp för sin bön och jag kan förstå den samhörighet de känner när de får "babbla" ut sin bön och höra eller uppleva kanske en befriande känsla... Kanske som att ge sig hän i en sexakt eller skrika ut sin smärta eller sorg.

Nu har jag nog slagit knut på mig själv för detta spånandet leder nog inte till att du ska förstå mina tankar kring detta, soppläsare och i ärlighetens namn så har jag tappat tråden jag trode jag hade. Det jag först tänkte på var nog att det är konstigt att vi är så frigjorda och framåt men vi har inte lärt oss att uttrycka vårt innersta och låta andra se vårt känslotillstånd. Många gånger sluter vi oss hellre än att störa eller visa.

OK, detta blev nog inte så lyckat...men jag försökte *s*

Inga kommentarer: