Efter långt samtal och jag tror och hoppas att vi äntligen kommit vidare, dottern och jag. Vi ska båda försöka ändra oss. Vi har dragit upp riktlinjer som ska följas och båda är med på tåget och jag hoppas verkligen att detta var sista tonårsgrälet på den nivån. Att det skulle bli så här svårt hade jag aldrig ens kunnat ana. Dessutom är hon nykär OCH det var inte den killen hon hade med sig förra veckan hem utan en ny. Helt klart är det svårt att hänga med i skiftningarna. I eftermiddags satt det helt plödsligt en ny kille vid matbordet och han var både social och trevlig och det gick inte ta miste på glittret i deras ögon. Jag hoppas det håller i sig så hon lugnar sig en smula.
Hon har dessutom lovat att vara med och fixa "kvastfesten" och jag tror hon tycker det ska bli kul. Hon ska även gå och se ut tyg och andra saker så vi äntligen kan göra iordning hennes rum så det blir lite mysigt. Jag kan tycka det är konstigt att det är jag som är mer angelägen om att det ska bli lite fint i hennes rum också.
För övrigt så mår jag mycket bättre fast jag var skittrött i morse och nästan inte kom ur sängen. På jobbet trivs jag. Har fått vara nästan på samma ställe nu i två veckor. Det är ju ganska naturligt att komma nära döden där jag jobbar och det har nu hänt mer än en handfull människor gått bort och jag kan hantera det bra. Jag är inte rädd för att vara nära de som ska dö. Har märkt att det finns de som arbetat mycket länge som aldrig kan förlika sig med att människor försvinner.
I morgon ska jag träffa en som ska erbjuda mig utbildning. OM jag kan läsa och jobba samtidigt eller att jag får betalt under tiden så ska jag hoppa på det. Jag blev uppringd och de tyckte jag skulle hoppa på utbildningen, för då är det lättare att anställa mig. Konstigt nog får jag lite strypgrepp när jag tänker på att vara på en arbetsplats. Nu är jag ju överallt och träffar många arbetskamrater och det passar mig. Men det som är tråkigt är väl att inte ingå i teamen. Men å andra sidan är det lätt att hamna i spår och jag avskyr det.
Jobbet passar mig och jag blir så otroligt glad över att många är nöjda och jag kan göra deras dagar både roligare och lättare. Idag stod jag och manglade lakan till en dam som fått inslängda torktummlade lakan i sitt skåp. Å ena sidan kan man inte räkna med att få manglade lakan, men å andra sidan så gjorde detta att hon lyste hela dagen över att jag utan att hon bad mig gick ut och manglade hennes påslakan, så hon kunde lägga in dem i sitt välsorterade skåp. För henne var detta jätteviktigt och jag kan förstå det, rätt att jag inte själv manglar mina. Många som jobbar tänker inte på hur sådana saker kan påverka. Damen i fråga var överlycklig och både åt och pratade mer hela dagen.
Ja, idag är en bra dag! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar