Kärleken går dit den vill - inte dit den borde

Jodå, han är kvar dejten. Jag har tagit det coolt och väntar att jag ska känna och visst känns det. Men det är konstigt att det inte känns mer. Han uppfyller väl det jag tänkt och önskat MEN ändå är jag inte kär, sådär så det bubblar i kroppen. Min lilla dotter har förmanat mig att "hänga kvar" för hon tycker han är OK. Hon var rolig och nästan skällde på mig för att hon tycker han är gullig som skickar blombud och har även bl a det med sig när han kommer. Det känns väl bra för henne och se att någon uppvaktar mamma. Det händer saker varje dag och det är nästan så jag blir rädd bara därför... Som tur är så bor han inte i närheten utan det tar en timme att köra och därför ringer han alltid och frågar om det går bra att komma eller föreslår han något vi ska göra. Det gör ju inte ont att bli bjuden på restaurang, bio ...

Först ingenting och sedan får man allt man tänkt sig i romantiska handlingar - men det hjälper inte. Jag är inte kär utan bara utsvulten på närhet, beröring och kärlek. Det är svårt att avstå, så därför gör jag väl inte det..... än.