Vad känner jag då?

Det undrar jag. Sitter här nu och vet varken ut eller in. Jag har inte kontroll, så är det nog. Allt rullar på för fort och det händer FÖR mycket och jag orkar bara inte vara med överallt. Kanske är det så, jag har inte tänkt, utan sitter bara här och känner att allt bara är för mycket.

Det har varit kalas här och vi har varit på kalas i helgen. Två födelsedagar på varandra och mycket folk. Jag har varit på promenad både lördag och söndag i det underbara vädret och det har verkligen varit skönt. Det har varit match och jag har suttit på akuten igen med stora dotter. Det har lagats mat och dotter har haft kompisar. Jag har inte öppnat eller ägnat en tanke åt böcker. Jag har tackat nej till att jobba för jag orkade bara inte och hade heller inte fått ihop kalasandet. Jag har handlat presenter både till 75, 50, 72 och 15-åring... Mycket pengar blev det men jag är nöjd med att ha kunnat ge och det känns roligt.

Jag har tackat nej till att bli utbjuden och att gå ut i fredags och lördags. Även att gå på bio ikväll. Det är nog detta som stör mig. Att inte få in allt för jag tycker ju att det är roligt att vara med. MEN å andra sidan så är det inte så länge sedan jag var begravd levande ute på wischan och aldrig gjorde något av det jag gör idag. Andra saker hände då som jag iof trivdes med. MEN nu gillar jag inte detta tryck. Jag ville hemskt gärna gått på Anna Thernheim i onsdags, jag ville verkligen men då var det föräldramöte och annat som fick större prioritet. Jag är rädd för att jag inte känner efter vad det är jag egentligen vill göra...

Att vara upptagen hela tiden är inte min grej, jag vill glädjas åt det jag gör och inte springa runt och inte leva i nuet. Man måste hinna reflektera över livet, inte stoppa det som en korv. Jag vill ha tråkigt så jag kan få roligt som Alfons farmor sa.

Jag tycker nästan synd om Dejten som bara blivit avblåst mitt i allt. Först tyckte jag det var skönt och sedan har jag fått dåligt samvete. När någon gör fina saker mot mig så gör jag mig omöjlig - inte bra, inte snällt, inte nåt....

Ikväll gick telfonen varm igen och vipps så hade det beslutats massa saker och jag gillar inte egentligen att bli uppbokad utan jag vill nog mer ta det som det kommer. Vissa saker måste man ju boka men nu ångrar jag mig om nästa vecka. Jag vill ha den ren och leva dag, för dag. Jag ska läsa massor så att jag kommer ifatt det jag försakat när jag bara skickat in uppgifterna utan att egentligen lärt in dem. Jag MÅSTE läsa på för annars är jag körd på nästa tenta som är om två veckor. Massa latin och jag har så jädra svårt för att rabbla saker utantill, jag måste väva in allt i massa babbel så jag kommer vidare i tänket. Lilla dottern skrattade när hon förhörde mig på latinord "men mamma, skojar du? Nu måste du väl kunna dem" Jaha, vad säger man då, dum i huvudet, för gamal för att lära eller är det bara så att jag kan bara läsa in på mitt sätt och väva in det i ett större samanhang.

I morgon ska jag ut och gå på morgonen för att sedan vrålplugga så jag lipper hamna i samma sits som vid förra tentan, rätt att den gick över förväntan bra och slutade med MVG i kurs.

En jätteskön helg i alla fall, men alldeles för mycket för mig... och NU ska jag sova och ta morgondagen som en härlig ny dag med förhoppningsvis sol i nyllet.