Lämna mig

Det hjälper INTE! Idag och igårkväll har jag stuckit huvudet i sanden, stoppat bomull i öronen... Ja, jag har försökt att inte finnas. Andrum, tack! MEN telefonjävlen ringer, det kommer sms och jag HÖR men vill inte....vill inte....orkar inte....

Här sitter jag nu och känner mig elak och tänker på allt jag är som behandlar honom så här. Hur ska man göra/säga för att han ska förstå? "Jag tror inte det här är så lyckat, Jag tror inte vi passar så bra ihop, Jag tror du skulle ha någon mer tillgänglig, jag tror du behöver någon som vill bo i skogen, jag tror inte jag vill träffas mer....Ja, jag vill att då åker (rätt att jag hade hela söndagen ledig) Ska jag behöva säga att "jag vill aldrig mer att vi träffas, jag vill inte att du är i mitt liv" Kanske är det så jag måste säga MEN det känns inte bra. Kan han inte bara inse och sluta ringa så kan vi träffas någon gång ibland? Kanske skulle jag vilja det. MEN just nu känns det som LÄMNA mig ifred, låt mig vara, låt mig kanske längta om det finns en gnutta kärlek i mig....