..

Det är över men det är fortfarande sorgligt i hjärtat. Sådär som ett ofyllt hål som bara ger sorgsenhet när man tänker på det. Att det skulle vara så komplicerat så det blev helt omöjligt. Jag kan inte riktigt släppa taget men nu vet jag du kan och då känns det där hålet större för ett ögonblick. Det värker till och känns så där ledsamt i hela kroppen över att allt ska vara så svårt när det egentligen är den enklaste saken. Men rädslan är större än kärleken ibland. *suck*

Idag har dagen gått i ett igen. Ingen bok är ens öppnad och jag har jobbat till kvällen. En liten söt tant var borta när jag kom idag. Det är två månader sedan jag jobbade där så idag när jag kom var hon inte där och det kändes också sorgligt för vi pratade ganska mycket och hon var en härlig liten tant som jag fått många skratt med. Men så är det ju när man arbetar med äldre människor...de försvinner rätt vad det är.

Nu funderar jag skarpt på att packa en väska och bege mig till skogen och stänga in mig så jag får ro till att läsa... kanske det är en bra lösning...men jag får ju inte vara själv där heller och frågan är om jag vill sova där....det skulle ge nya förhoppningar för honom och det vill jag ju inte.

Nähe....jag skiter i disken ikäll också och går och lägger mig.