Just när det kändes så bra

Det är konstigt, så fort jag känner mig stark, glad och ser ljusning i tillvaron så kommer baksalag. Är det så att man skulle vara glad att de kommer just då, när man kan ta dem? Idag är jag så jävla arg att jag funderar på att börja med kick-boxning. Kanske skulle det vara något att få ut den jävla frustrationen i och samtidigt få igång kroppen?

Mitt jävla X är ett avslutat kapitel som jag inte kommer ägna en tanke åt. (kanske här i bloggen om jag inte får ur mig det) Idag har han skitit i det blå skåpet, satt sin sista potatis eller hur jag nu ska uttrycka det. Han är en komplett idiot, som inte har mycket mellan öronen.

Idag fick jag ett brev från *padam* FK där han anmält att jag inte längre får underhållsstöd. Visst det är väl i sin ordning eftersom stora dotter bor hos honom nu men han var här i förra veckan och lät sig bli bjuden på dotterns kalas utan att bidra till mycket mer än tårtan och det var väl första gången på åtta år som han över huvud taget betalade något. Jag har fan haft kalas både för hans släkt och allt annat i alla år utan hans medverkan. Jag får skylla mig själv MEN vore det inte bra om han hade kunnat sagt till mig vad han tänkte göra eftersom det påverkar min ekonomi? Han tjänar så många flera hundra tusen mer än vad jag gör så han får varken bostadsbidrag eller annat men tack vare hans upplysning så blir jag utan både underhållsbidrag och bostadsbidrag (trode jag först)

Nu fick jag ringa FK och förhöra mig så att jag gör rätt och det visar sig att JAG måste skriva under papper för att det ska gå igenom...Alltså, Soppmor kommer inte lyfta ett finger för att skriva på några papper OCH nu är det slutdaltat jag tänker ALDRIG mer ens prata med honom, om honom.... Han är inte längre välkommen i MIN familj där han häckat för många år för att jag velat att barnen skulle ha en pappa.

Pratade med stora dottern om det här och det satte nog fart på henne också för nu vill det till att hon håller kontakten med mamman som krävde idag att hon bokar in tid för aktiviteter med sin mamma. Hon blev faktiskt glad över att jag krävde det, att jag behöver henne OCH att jag numera skiter i vad hennes pappa gör eller hur han beter sig. Hon är alltid välkommen hem till mig men sitt rum blir hon av med nu då de bestämt sig för att bo ihop. Jag kan ju inte ha ett tomt stående rum för att hon behagar komma hem då och då....

Satan vad en del människor suuuuuuuuuuuger och mitt X har varit en varböld för länge.....LOSS!!!