Utskälld och hittar inte hem...

...ja där var jag helt förvirrad före telefonen väckte mig. Hemska drömmar om att jag tappar minnet och inte hittar hem och mina närmaste vänner skäller på mig om allt möjligt. Vilken tur att det bara var en dröm, men det hänger ju liksom kvar i kroppen.

Ringde en väninna och bjöd med henne på fika ute vid havet och hon nappade direkt. Hämtade upp henne och vi for ut till havet och hittade en vindstilla plats. Gott med starkt kaffe och goda mackor. Härligt att känna havsvinden och få lite sol och trevligt att få prata av sig ännu en gång.

Nu har jag fått den stora dottern lova komma hem efter skolan OM jag lagade kalops. Vips....kalops det blir, puttrar och luktar gott på spisen =))

Nu åter till den .atans medicinboken....