söndag 9 november 2008

Min dag - fars dag

Visst känns det som min dag. Fick sova nästan ostört efter att ha jobbat natten. Men helt tysta och vänner kan de ju bara inte vara när man bara har en toalett, en plattång osv. Självupptagna är väl ordet och att visa hänsyn fullt ut ÄR tydligen svårt.

När pappan hade hämtat upp de vid halvtolvtiden, så smög jag mig upp och jag kan inte hjälpa att det är skönt med ensamheten ibland. Snabbt beslutade jag mig för att jag inte skulle åka ut senare till min pappa utan de kunde ha en heldag med morfar, pappa och övrig familj, jag kände för att skrota och varken duscha eller ta på mig på hela dagen och det gjorde jag till för någon timme sedan, då en kompis ringde och frågade om jag satte på kaffe?

Vad säger man då? Visst, men du får ta det som det är? Men vad fan tror jag? Att hon skulle städa eller lägga in tvätten eller plocka in disken.... Mysigt blev det och hon köpte med sig fryst tårta som vi hade till kaffet. Det enda jag gjorde var att tända lite ljus och sätta på kaffet och sedan hade vi en mysig pratstund i köket. Kärleksproblem ventilerades och när vi suttit där en bra stund gick vi in och hon intog soffan och jag min obäddade säng och sedan låg vi och pratade en timme till - vad härligt det är med "enkla människor" sådana som man kan vara sig själv med fullt ut.

Nu har jag pratat med lilla mamma och tackat för den goda maten som kom levererat till dörren bara att värma. Julen var hett ämne tydligen idag OCH jag är glad att jag inte var där kan jag säga. Att förstå sina närmaste släktingar är ganska svårt och är de dessutom konflikträdda så är jag ALLTID det svarta fåret som alltid säger vad jag tycker i alla lägen och det är inte alltid man kan vara smidig för husfridens skull. Vi har alltid firat jul tillsammans, men tydligen vill inte min kära syster det längre MEN rätt att inte jag var där så beslutades det att vi skulle göra det ändå eftersom det tydligen är så att barnen har tagit ton också i ämnet - det känns skönt.

Julen ja, vet ju ingenting egentligen... ska jag läsa eller jobba? Att få svar såhär två veckor före borde ju inte vara svårt MEN det är omöjligt, så jag jobbar på och får hoppas att det löser sig. Det känns både bra och dåligt det där med utbildningen. Jag är ju så jävla trött på att vara utan pengar och egentligen vill jag inte pga det. Jag kommer att få slita häcken av mig att både jobba och läsa men tiden går ju fort så jag biter ihop och fixar detta.....sedan ska jag löneförhandla =D

För övrigt så har jag ju dragit ner på julståhejet ganska mycket, men i år ska det pysslas. Tjejerna ville det också så det blir gran och hela köret i år. Vad vi nu ska ställa den - granen?

1 kommentar:

Anonym sa...

Som när jag är hos Hondjuret: hon bloggar, jag kolla tv, i rummen bredvis varandra, plötsligt hörs hennes röst: fan vad vi är sociala då, det var ju ett halvår sen vi sågs... och det är 55 mil emellan husen..

Just det, och det är precis som det ska vara. :)