måndag 3 november 2008

...


Kär lek...

2 kommentarer:

Anonym sa...

konstigt det där med hur filmer kan få en att gråta. när jag gick o samlade mej inför min skilsmässa, så tittade jag på "Broarna över Madison County", och brast ut i tokgråt vid scenen när clintan sitter i hennes kök, hon får telefon, står bakom honom o pratar i telefonen o lägger sin hand på hans axel... det var nåt med beröringen, ömhet o längtan... just vid den tidpunkten då jag såg filmen hade men dåvarande man o jag inte rört varandra på över ett år....

Woman soup sa...

Eulalia - japp, det är lätt att se det man inte har och svårare att glädjas åt det man har - om än det lilla.

Soppkram!