Ibland är jag rolig...

Ja, jag är faktiskt inte klok och jag kan bara skratta åt vad jag gör ibland. Som idag, efter alla måsten var klara på stan så tänkte jag att jag verkligen behöver en klippning. Sist klippte en kompis mig och eftersom jag har sådant burr som jag har så kan det knappast misslyckas. Alltså det gör inte så mycket om det är lite snett för när det lockar sig så märker man inte så mycket.

Alltså jag är inte rädd för att klippa mig lite var stans. Nu har jag gått några gånger hos en utländsk kvinna som bara tar 150 kr så det passar mig utmärkt och bra har det blivit också.

De senaste åren har jag ibland klippt mig själv, helt ohämmat för det växer så det knakar ändå.

Sagt och gjort stiger jag in i salongen som även är för män. En kvinna med schal möter mig och jag frågar om inte den andra kvinnan är där som jag brukar ha? Nej, hon hade tyvärr slutat. Jag tvekar och så säger jag bara OK. När jag väl sitter där och förklarar hur hon ska formklippa så känns det ganska OK att bara ha tagit steget dit för jag behöver verkligen en genomklippning.

Det är då som jag börjar fundera på kvinnan som klipper. Vi småpratar lite och hon kan inte så bra svenska. Hur kan människan gått 3 års utbildning till frisör och stå där med schal runt sig? Hur är hennes eget hår? Hur kul är det att veta att egentligen tycker hon att kvinnor inkl mig skulle bära schal istället för en snygg frissa? Hur i hela friden kan man utbilda sig till frisör när man inte själv står för att visa sitt hår? Detta blev kul. För uppenbarligen så var det inte så bra att sätta sig där för hon började tunna ut OCH det är det värsta jag kan råka ut för - jag blir nämligen som en svintoboll om man tunnar genom att dra saxen. Stopp, stopp, stopp fick jag fram. Inte så, bara klippa! Hon förstod och gjorde det inte mer.

När allt var igenomklippt så frågar hon om hon ska föna. Jag visar med händerna att man kramar upp lockarna och det finns speciella hårfönar för lockigt hår så man går miste om den där svintorisken... Hon nickar och tar fram en rund stålborste och tar fram värsta fönen och börjar dra och föna ut.... *suck* Då skrattar jag innombords och tänker att nu får hon slita för pengen. Min dotter har velat platta mitt hår med plattång men jag har sett timmarna framför mig och avböjt förslagen.

Nu har hon börjat resan mot ett platt hår på mig och det är tur att jag inte är håröm. Efter mycket slit och många bränningar i min hårbotten sitter jag där som en slickad katt och ser 20 år äldre ut och hon ler - fint! MMMmmm får jag fram och tänker på vilken runda jag ska ta för att undvika att träffa någon på vägen hem.

Så fel det kan bli när man inte kan svenska och kommunikationen ej fungerar och uppenbarligen var hon ingen bra frisör heller för då hade hon aldrig gjort det. Nu skrattar jag åt det iaf och vilken tur att min väninna vände i dörren =))

I morgon efter duschen är jag mig själv igen.... förhoppningsvis