Endast jag ser de osynliga kläderna....

Alltså, jag har inte ens velat tänka på det för att inte känna mig som en kärring eller tonårsmorsa som bara kan reta upp sig på andras tydligen osynliga kläder. Men nu har det gått lång tid och ikväll nästan skrattade jag åt eländet.

Vad är det då som jag ser och som jag bara kan förundras över fast jag borde skita i det. Just det varför ens lägga energi på att bry mig när uppenbart ingen annan gör det och till råga på allt så bloggar jag om det nu - varför? För jag kan inte låta bli att skratta ikväll åt det.

Mitt emot i huset brevid är en lägenhet med fransk balkong. I en månads tid har smutstvätt åkt ut av någon anledning. Kanske för de luktar svett eller för att de har sin tvättkorg just där? Jag vet inte. Det blåser i denna staden och efterhand har jag sett hur kläder blåst iväg och legat nere på gatan utan att någon reagerat. Det åker ut kläder titt som tätt och först kan de hänga uppe och sedan flyga iväg eller så ramlar de ned i mellanrummet och bygger lite isolering upp till fönstret. Varför bry jag mig?

Ikväll är där fest. Dörren är på vid gavel och gästerna sitter precis innanför och några röker i denna franska balkong. Jag råkade själv vara ute på min balkong och slängde ett öga över och då kunde jag inte låta bli att skratta. Kläderna ligger där, inte så många längre men väl en hög och idag har nog bara några strumpor hamnat på gatan. Ingen ser tydligen kläderna förutom jag och jag undrar varför jag ser dem. Jag borde inte se dem, jag borde inte bry mig...men ikväll har de fått mig att le.