tisdag 11 augusti 2009

Varför sova?

Tur att man slapp sovmorgon idag *grrr* En pappa kom redan vid 7.30 så jag fick dra mig upp lite tidigare för att ta undan det värsta och diska upp. Men visst är det trevligt att sitta och dricka en god kopp kaffe (nyupptaget Mollbergs blandning) med pappsen. Det är slående vad de börjar bli gamla och jag har nog för första gången i mitt liv fått ett litet sting av åldersnojja. Eller nojja ska jag nog inte beskriva det som utan mer som en sanning som smälte in i medvetandet.

Jag har aldrig brytt mig så mycket om ålder för man är ju som man känner sig. Men för några dagar sedan så slog det mig att det faktiskt kommer bli förändring och man kommer hur mycket man än vill bli gamal och just ses som gamal hur barnslig och med man än är. Det finns inget stillastående i åldrandet och vad fort det går om man inte är medveten och ta vara på det lilla i varje dag.

Visst kan man påverka det i god riktning och det ska jag verkligen ta tag i nu i höst. Jag har kommit hit med mina mål och nu är det dax sedan att ta tag i resten. Jag ska helt klart leva ett sundare liv mer mer motion.

Det var dotter och jag som satt på ett mysigt fik och bredvid satt en mamma och ammade. Bebisen var lik min dotter då hon var bebis och man minns det som igår... När jag tittade på dotter så satt hon nu där och är 170 lång så visst går det fort om man inte lever i nuet. Om femton år är jag 61 år. Det är DEN tanken som slog mig som en knytnäve i magen!

2 kommentarer:

Sagosessan sa...

Jag känner som du. Plötsligt har jag "förstått" att varken jag eller mina nära och kära är odödliga. Nästa begravning jag går på, kommer att vara för någon närstående. Usch. Visst är man aldrig för gammal för att bli föräldralös?

Anonym sa...

Håller med dig Sagosessan. Jag vill inte bli föräldralös. Den tanken fick jag för några år sedan när jag skötte om min mamma och sedan dess har jag jobbat med att inte ha några frågetecken ifall det skulle inträffa. Det vore hemskt om man skulle få ångest för man inte gjort det man ville. Läste hos någon som hade tackat sin mamma för att hon fött henne. Det tycker jag var slutklämmen på att inte ha något ogjort. Jag har tackat min mamma för hon fött mig och jag har visat min kärlek till dem i handling.

Det kommer bli tomt att bli föräldralös så jag hoppas det dröjer...

Ha en bra dag!