Vad är det för fel?

Varför kan man inte tänka annorlunda? Lokesson skrev och undrade vad debatten om förkortad arbetstid tog vägen? Vad är det inte jag förstår och varför tänker jag så olikt när det gäller arbete?
Nu ska man då helst arbeta längre än till pensionsåldern. Denna frågan har någon sagt till mig är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Men hur kan det vara det? Isåfall tycker jag att varje pensionär som jobbar över sin pensionsdag skulle ha en ungdom vid sin sida. Varför? Därför de har erfarenhet och de kunde förmedla både kunskap och ge ungdomar ett existensberättigande så de får se hur det kan vara att arbeta. Nu är jag dum tycker säkert många. Men jag tycker det är den stora förlusten vi gör och det största misstaget när vi inte låter ungdomarna komma in i samhället och känna sig behövda.

Igår fick jag prata med en orolig mamma som inte visste vad hon skulle göra för sin son. Han har utbildning, men inget körkort. Han har jobbat på en del ställen, men inte fått fast jobb. Nu är han 24 år och inte har någon egen lägenhet för han har bott hos sin tjej som nu gjort slut. Det enda han kan göra är att flytta hem till mamma. Han får en slant av socialen som räcker knappt till mat. Han har sökt jobb övereallt och i sommar jobbat som väldigt underbetald på ett sommarjobb som kanske en 16-åring borde haft. Han är nu deppig, dricker och ser väldigt mörkt på samhället och på sitt liv. Han har tappat fotfästet. Det han vill är att JOBBA och han är villig att ta i och han jobbar med det som erbjuds, men tyvärr så erbjuds det ju inget. Mamman är helt förtvivlad och det är ju faktiskt inte klokt. Vad gör vi med våra ungdomar? Är det så vi vill att samhället ska vara? Ska vi inte låta dem få jobb? Är det inte dax att göra något som verkligen gör så att människor känner sig delaktiga i samhället igen. Eller ska vi köra på och de som nu jobbar ska slita häcken av sig för att sedan bli sjukskrivna (i bästa fall) och chefer får löner som 10 anställda för sin insats att driva de stackars satar som sliter ut sig. Jag förstår uppriktigt vad det är som är så svårt. Vi kan inte längre se människorna och vad vi behöver för att fungera. Istället ser vi pengar, lönelyft och en jävla massa banklån. När ska vi börja tänka "stort". Hur länge ska vi fördela och godta den sneda fördelningen. Vem är viktig på arbetsmarknaden? Har vi råd att förlora generationer?

Likadant med den förbannade skolan. Varje år vid den här tiden förundras jag över dessa eviga sommarlov. Är man 15 år och inte får sommarjobb och heller inte har något aktivt att ta sig för så bär det utför. Man vänder på dygnet och det blir väldigt slappt. Visst säger ni kanske, men vad ska de göra? Shoppa? Sola? Msn? För att sedan börja skolan igen där det är hysteriskt tempo och de får höra att de hinner inte duscha efter gymnastiken... 10 minuter på ett läsår är väldigt mycket tid - det går inte.... stress och åter press och stress för att hinna med allt de ska göra. Varför i helvete kan man inte se över sommarlovet. Varför kan man inte plocka några veckor så att de skulle få mer studiero och bättre skolmiljö där det inte stressas så mycket. Varför hinner inte lärarna göra nya matteprov? Det är ju för fan beklämmande att höra. De får inte tillbaka sina matteprov så de kan ta hem och titta över dem för det gynnar till FUSK. Hur fan tänker de då? Är det något man behöver så är det väl att gå igenom sina resultat. Nä, tydligen hinner inte matteläraren byta ut siffrorna och göra nya prov till nästa klass så då får det bli så här. Varför är sommarlovet så heligt när det kunde förändra skolmiljön så in i vassen bättre om det inte var så pressat och stressat läge? Varför är det ingen som kan tänka i nya banor. Det enda skolan gör är att bry sig om hur betygen ska sättas. Man bryr sig inte om kunskapen - anser jag. Jag har flera vänner som är lärare OCH det är bl a det långa sommarlovet som gör att de är lärare.