Känner mig helt genomledsen idag. Det började med att lilla mamma ringde och berättade att hennes bästa vän blivit sjuk och förväntas dö när de stänger av maskinen som håller henne vid liv. Det gjorde så ont i hjärtat och först och främst känner jag ju med min lilla mamma. Men det konstiga var att hon berättade att hon inte gråtit men att hon legat vaken med en klump i magen. Jag har aldrig tänkt på att min mamma inte gråter, men så är det nog. Jag har bara sett henne gråta vid vissa tillfällen i livet och de är lätträknade. Det kändes också konstigt att komma på det. Varför vågar hon inte det eller varför kan hon inte? Jag berättade iaf för henne att jag grät och då sa hon att hon hörde det och så var hon tvungen att underätta pappa också om det. Ja då är det väl så att det är jag som står för tårarna och i detta trista vädret och med hormoner i kroppen så känns det helt ok att bara gå omkring och skrota idag.I morgon ska jag hämta mamma och ta henne med så att hon får ta farväl för det tänkte hon heller inte göra nu. Vi är så rädda att möta människor i sorg och att vi ska störa att vi avstår från det som är viktigt. Hur kan någon tro att de stör när någon ska dö....
Att jag blir så fruktansvärt ledsen är nog att tiden kryper närmare när jag inte får ha min mamma i livet OCH det kan jag inte bearbeta det minsta hur jag än försöker. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer bli. Att jag inte får ringa och höra hur dagen har varit osv... Att inte längre ha något stöd för de är ju föräldrarna som ger en stöd genom livet - egentligen med att bara finnas. Man vet att man är älskad för man är någons barn.
Nähe...nu ska jag diska och gråta ohämmat och se om det kan ge mig någon skön känsla som för mig vidare i utvecklingen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar