Nu är det över, har sagt precis vad jag ville ha sagt och det är över. Han har åkt och det ska inte bli fler träffar - nu är jag säker. Han grät och jag känner väl att det är mycket sorgligt när man sårar MEN alla måste ju ta ansvar för sina liv och det är ju inte så snällt att ljuga heller. Jag har gjort så gott jag kunnat för att inte såra och idag var det oundvikligt. Jag känner sorg över att såra, men ångrar inte för jag känner stor lättnad.
Nu ska jag bara "vara" .... jag skiter i män, killar och allt - jag klarar mig utan så länge det inte kommer någon som slår ner som en bomb eller om någon vill ta mig med storm. Någon som förstår mig och som faktiskt kan tygla mig lite. Sannolikheten är lika med noll att det ska hända och det är ok för mig. Jag orkar inte hålla på med trassel och spel eller män som inte är utvecklade.
Det jag vill är att älska OCH att göra det okomplicerat - om det nu finns sådana relationer? Just nu känner jag stor misstro...
Kärleken går dit den vill, inte dit den borde....
I miss U
I tanke och kärlek
-
Det regnar inte just när vi är där, men det syns på den vita lilla nallen
som sitter med ryggen mot stenen att det nog har regnat en hel del tidigare
på ...
9 år sedan
1 kommentar:
Ja, det är sorgligt att såra. Att göra någon annan människa ledsen, utan att man kan trösta på ett effektivt sätt. Den känslan kan man gott vara utan. Samtidigt som den ibland kan vara befriande.
Visst tar kärleken sina omvägar, men emellanåt dyker det upp ett stickspår man inte kan låta bli att följa ;-)
Skicka en kommentar