tisdag 24 juni 2008

När dagarna är slut

Två män med kransar tog dina händer,
förde dig mot ljuset, värmen och till kärlekens land.
Där allt är allt vänskap, lycka och behag.

Kvar står vi i tomhet, saknad och i sorg.

Det enda som får oss att stå ut, är tanken
på det liv som vi är här för att fylla.

Vi frågar oss vad det är som är meningen?

Det enda som kan ge oss ett svar är att
älska, så mycket som det går, för det är
det enda som är mödan värt att lida för.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Lämnar ett litet tassavtryck på din nya (och jämfört med pssagen ganska lättillgängliga) blogg.

Sorgliga rader du skrivit, även om de hälsosamt nog kommer till den enda sanna slutsatsen: Meningen är kärleken.

I övrigt måste jag erkänna att jag var en föregångare till att undvika spontana midsommarfester när jag var liten. Men vara med och plocka lingonris till midsommarstången - det ställde jag alltid upp på. Kanske var det det risplockandet som förtog tjusningen med resten av midsommarfirandet...?
;-)

Anonym sa...

Mr Harold

Trevligt att höra ifrån dig. Jag har ju varit lite frånvarande på sista tiden av olika anledningar...

Lingonris till midsommarstång?! Vi har alltid plockat björkris, men det kanske är olika i vårt avlånga land.

Tassavtryck är alltid roligt. Tillgängligheten har jag ingen aning om, men jag vet att jag tröttnat på Passagen iaf. Vi får se hur mycket det blir skrivit i denna bloggen. Jag har tänkt att jag ska lämna allt ältande om ekonomi osv...

*vink* :-)

Anonym sa...

Jag har också hört att större delen av Svea Rike använder björkris till midsommarstången, fast i min kommmun sparade man björkriset för barnuppfostrande åtgärder.

Nä, jag bara skojar... ;-)

Anonym sa...

*skratt* här är vi lite mer miljövänliga och använder livrem av läder...

Ha en bra dag / Nina