Det har väl pratats en hel del om den där lottovinsten eller vad det nu var på 214 miljoner. Så och runt vårt matbord när vi besökte våra nära och kära. Men i min mage hänger olusten kvar efter samtalet. Klart man kan fantisera om vad man skulle göra och mina funderingar går väl både att ha det gott men framförallt man skulle kunna förändra och hjälpa till för att förbättra för många. När någon sa att vinnaren hade skänkt hälften till välgörenhet så utbrast någon att det var det dummaste han hört. Men jag flikade in att jag tyckte det var bra. Själv skulle han sätta in pengarna och leva gott på räntorna. Det blev sedan ganska tyst vid bordet och det satte sig som en klump i min mage av sorgsenhet eller nåt.Hur kan man tänka så och kan man inte leva gott på 107 miljoner?
Nu vet jag inte hur jag ska få bort det där och att jag ska kunna tycka om honom igen för det där satt som en magsugare.
1 kommentar:
Skit i honom, idioter finns överallt, kommer (tyvärr) alltid att finnas. Du tänkte, en bra tanke. Det är bra, du är bra.
Skicka en kommentar