Min son skulle vid tre års ålder assistera när vi vuxna spelade julklappsspel med tärning. Han fick äran att slå tärningen.
Eftersom tävlingen går på tid, var vi upphetsade och ville att han skulle slå snabbt. Första gången tog han upp tärningen i sin hand, höll i den … och gjorde ingenting.
- Du måste slå tärningen! uppmanade vi. Han såg förvånad ut. – Kom igen, slå tärningen! fortsatte vi.
Hans ansikte såg häpet ut när han lade ner tärningen, formade sin lilla hand till en knytnäve och sonika drämde till tärningen.
I tanke och kärlek
-
Det regnar inte just när vi är där, men det syns på den vita lilla nallen
som sitter med ryggen mot stenen att det nog har regnat en hel del tidigare
på ...
Hejdå.
-
Visste ni att mitt allra, allra första blogginlägg här på passagen var ett
rätt trist inlägg om att jag varit på IKEA?
Jag skyller på att jag nog inte ha...
Bättre än att köpa en tidning.
-
Pocketböcker suger. Texten är för liten och flyter ihop. Brottet när man
bläddrar blir aldrig snyggt. De är inte sköna att hålla i och när de är
förbukad...
Hej Kitty!
-
Finns du fortfarande kvar, eller har du tröttnat alldeles på mig? Skulle
behöva dina kloka råd och tankar. Fast inte nu, för jag är sen till jobbet,
skul...
~
-
Jag ska somna strax,
i huset,
det finns nu bara två katter här.
Jag ska elda först,
ved,
förut älskade jag ved.
Det gör jag inte längre,
ved är ...
Ett meddelande
-
Bästa läsare! Ursäkta min långvariga tystnad. Några dagar före nyår råkade
jag ut för en olycka och skadade bl.a. skallen ganska illa. Jag befann mig
i ter...
Witch or an Angel
-
[image: Witch is here]
Jag är inte så frånvarande så det kan tyckas, för de som inte vet. Det är
endast ett fåtal som vet så har jag en blogg till här på...
2 kommentarer:
*fnissar*
Så är det med barn, och det är härligt!
Min son skulle vid tre års ålder assistera när vi vuxna spelade julklappsspel med tärning. Han fick äran att slå tärningen.
Eftersom tävlingen går på tid, var vi upphetsade och ville att han skulle slå snabbt. Första gången tog han upp tärningen i sin hand, höll i den … och gjorde ingenting.
- Du måste slå tärningen! uppmanade vi.
Han såg förvånad ut.
– Kom igen, slå tärningen! fortsatte vi.
Hans ansikte såg häpet ut när han lade ner tärningen, formade sin lilla hand till en knytnäve och sonika drämde till tärningen.
Skicka en kommentar