Har funderat på en sak som många gör. När man träffar någon ny kille/man och så säger de att de är t ex 48 år men känner sig som 20. Jaha, säger jag då och blir väldigt konfunderad över att just fått upplysningen - igen!
Varför säger man så? Vad vill de förmedla?
Kan man inte vara 48 år och om man nu är barnslig eller ung i sinnet så kommer väl det att visa sig ändå på personens personlighet. Är det så i Sverige att man inte kan vara ung i sinnet vid 50 utan att man måste påpeka det? Att säga detta gör att jag backar minst 15 steg och kliar mig i huvudet över vad de menar eller vad de vill förmedla.
Någon som förstår vad jag menar? Du soppläsare - har du något svar på detta?
I tanke och kärlek
-
Det regnar inte just när vi är där, men det syns på den vita lilla nallen
som sitter med ryggen mot stenen att det nog har regnat en hel del tidigare
på ...
9 år sedan
2 kommentarer:
Jag tror helt enkelt att de har åldersnoja.
Kajza - kan så vara...
Men vad jag inte förstår är att de inte förstår att det isåfall låter - patetiskt
Skicka en kommentar